Ibland..

Ibland känns livet lite extra motigt. Det kan vara små saker, det kan vara stora.
Mitt liv har tagit en annorlunda vändning nu. Jag har en sambo som har jobbat borta i 3 år. (på samma företag i Uppsala) Det betyder att i 3 års tid, har jag varit, ja man kan kalla det halvtids sambo. Jag har aldrig bott själv, fast ändå så har jag det. Enda gångerna vi setts längre än tors, fre, lör, sön är då Hans har haft semester.
Nu är det annorlunda. Hans jobbar fortfarande på samma företag, men han är på ett bygge här i Gävle.
Helt plötsligt är jag inte själv på veckorna. Allt fokus ligger inte längre på helgerna. Helt plötsligt har vi behövt anpassa oss till att leva ett, just vanligt, samboliv. Det är det här jag har velat hela tiden och ändå känns det konstigt. Det kommer ta tid att vänja sig. Helt plötsligt har jag en annan människa att ta hänsyn till här hemma, 7 dagar i veckan istället för, i bästa fall, 4 dagar.
Jag har mina rutiner, han har sina. Det gäller att få gemensamma rutiner.
Hoppas det går bra. Det måste gå bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback