Matdags
Spagetti, majs och turkisk yoghurt, jo, men det kan nog gå. :) Jag får väl se men det låter inte fy skam :P
Orättvist
Min bästa väns mamma har cancer. Den går inte att bota. Hon har ungefär ett år kvar. Hon är en så god och snäll människa. Ibland är livet bara för orättvist! Hennes båda föräldrar dog av cancer, hon själv har fått det, klart jag börjar oroa mig för hennes barn. Min bästa vän. Jag hoppas verkligen att han klarar sig. Slipper drabbas av denna sjukdom. Det känns så svårt. Jag har aldrig haft någon jag känner som har drabbats av det. Det är knappt någon i vår släkt ( sen jag föddes) som har dött. Farfar är död, men honom träffade jag så sällan då han bodde nere på Öland. Han dog -92 och jag föddes -85 så jag har inte så starka minnen av honom. Det hann inte påverka mig så mycket. Jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen..
Men i mitt dock bara 22-åriga liv har jag hunnit med att gå på 3 begravningar. Alla inom loppet av 2-3 år. På Hans sida, Gammelfarmor, mormor, farfar. Den sistnämnde hade stor påverkan för mig.
Usch, mina 2 senaste inlägg har nu handlat om döden, deprimerande.
Nä nu!
Changes...
Men i mitt dock bara 22-åriga liv har jag hunnit med att gå på 3 begravningar. Alla inom loppet av 2-3 år. På Hans sida, Gammelfarmor, mormor, farfar. Den sistnämnde hade stor påverkan för mig.
Usch, mina 2 senaste inlägg har nu handlat om döden, deprimerande.
Nä nu!
Changes...
Vill inte..
Gräver ned ansiktet i händerna. Jag vill inte, skakar på huvudet. Känner en klump i magen. Känner och hör hur hjärtat börjar slå fortare och fortare. Jag vill inte dö. Här med kan jag berätta att jag är SJUKT rädd för att dö. Inte just själva dö biten, men den att aldrig mer finnas. Att aldrig mer kunna komma tillbaka. Mina ögon börjar tåras.
Jag hatar detta, jag är rädd.
Ni måste börja tro mig.. det är inte bara åldersnojja, det är på riktigt.
Jag hatar detta, jag är rädd.
Ni måste börja tro mig.. det är inte bara åldersnojja, det är på riktigt.
denna dag
Är ledig idag. Har inte gjort ett skit. Visst klev upp i hyffsad tid, runt halv 10, käkade lite frukost, suttit mestadels vid datorn. Jag tänkte åka in till stan och kika lite, men bakdelen och stolen matchade varandra fint idag.
Tror det blir en sväng till Valbo sen iallafall. Ska köpa en bokhylla till pappas datarum.
Jag hade kunnat göra så mycket idag och istället så har jag inte gjort ett skit!
"Skjut till imorgon bara det du kan tänka ha ogjort när du dör" lyder ett ordspråk som sitter på vårt kylskåp.
Jag hade kunnat göra så mycket annat, men det gjorde ja inte. Nåväl, det får väl ske en annan dag. :)
Får lov att säga att fantasin tryter nu den med, inget intressant kommer å skrivas om jag fortsätter så jag låter bli.
På återseende
Ibland..
Ibland känns livet lite extra motigt. Det kan vara små saker, det kan vara stora.
Mitt liv har tagit en annorlunda vändning nu. Jag har en sambo som har jobbat borta i 3 år. (på samma företag i Uppsala) Det betyder att i 3 års tid, har jag varit, ja man kan kalla det halvtids sambo. Jag har aldrig bott själv, fast ändå så har jag det. Enda gångerna vi setts längre än tors, fre, lör, sön är då Hans har haft semester.
Nu är det annorlunda. Hans jobbar fortfarande på samma företag, men han är på ett bygge här i Gävle.
Helt plötsligt är jag inte själv på veckorna. Allt fokus ligger inte längre på helgerna. Helt plötsligt har vi behövt anpassa oss till att leva ett, just vanligt, samboliv. Det är det här jag har velat hela tiden och ändå känns det konstigt. Det kommer ta tid att vänja sig. Helt plötsligt har jag en annan människa att ta hänsyn till här hemma, 7 dagar i veckan istället för, i bästa fall, 4 dagar.
Jag har mina rutiner, han har sina. Det gäller att få gemensamma rutiner.
Hoppas det går bra. Det måste gå bra.
Mitt liv har tagit en annorlunda vändning nu. Jag har en sambo som har jobbat borta i 3 år. (på samma företag i Uppsala) Det betyder att i 3 års tid, har jag varit, ja man kan kalla det halvtids sambo. Jag har aldrig bott själv, fast ändå så har jag det. Enda gångerna vi setts längre än tors, fre, lör, sön är då Hans har haft semester.
Nu är det annorlunda. Hans jobbar fortfarande på samma företag, men han är på ett bygge här i Gävle.
Helt plötsligt är jag inte själv på veckorna. Allt fokus ligger inte längre på helgerna. Helt plötsligt har vi behövt anpassa oss till att leva ett, just vanligt, samboliv. Det är det här jag har velat hela tiden och ändå känns det konstigt. Det kommer ta tid att vänja sig. Helt plötsligt har jag en annan människa att ta hänsyn till här hemma, 7 dagar i veckan istället för, i bästa fall, 4 dagar.
Jag har mina rutiner, han har sina. Det gäller att få gemensamma rutiner.
Hoppas det går bra. Det måste gå bra.